Efter att ha trottnat snabbare an vi trodde pa eremitlivet i Laos kastade vi oss pa bussen till Thailand, och landade i Bangkok efter den bekvamaste bussresan nagonsin. Varken kareoke, krakande manniskor eller galet tutande storde resan, for ovanlighetens skull.
Har har vi idag tokshoppat fakeklader och andra livsnodvandigheter, samt en biljett till Ko Samet, dar vi kommer spendera sista dagarna innan hemfarden. Brannan ska fixas!
söndag 27 april 2008
onsdag 23 april 2008
Bussigt.
Efter att ha avverkat 40 timmar buss i en vanlig sittbuss med endast ett byta pa fem timmar ar vi nu lite mora, och tar en paus innan vi ska avverka fyra timmar till, innan vi nar varan destination, de 4000 oarna. Dar vantar strandliv ala basic, dvs. bungalow med madrass och myggnat, vita sdtrander och brannande sol. Brannan ska fixas, ty detta ar sista stoppet innan vi aker tillbaka till Bangkok och flyger hem.
söndag 20 april 2008
Bara for vad man ar infoding maste man folja vissa regler.
Ledsen att vi inte skrivit pa lange, men internettillgangligheten har varit i relation till landets fantastiskhet. Vackert land, inget internet.
Det borjade med att vi tillsammans med var kanadensare tog bussen upp till Nong Khiaw, en chansning som visade sig vara en riktig hit. Staden ar en sa pass liten stad att de varken har bankomat eller internet, men val massiva berg runtomkring. Staden ar belagen pa tvenne sidor en flod, och har helt enkelt forbannat snygg. Eftersom det inte finns sa mycket att gora dar sa hyrde vi cyklar och drog runt pa vagarna ett par timmar, men efter att min kedja hoppat tre ganger kande vi att det var dags att kalla det en dag och vanda tillbaka. Nasta dag var vandrardagen da vi begav oss langs floden och hittade en by med lokalinvanare, dar var de sa glada att se oss att de drog in oss pa den lokala festen, dar det dracks hembrant och spelades Laomusik for fulla muggar. Vi kande dock att tre var for tidigt for att borja festa, sa vi lamnade efter en kort stund.
Vi drog tillbaka till Luang Prabang och firade det nya aret som det sig ska, men vattenkrig. For de som inte har varit dar gar det inte att forsta, men i princip:
Langs vagarna star manniskor med vattenslangar, vattengevar, skalar eller vad som helst som kan orsaka vattenskada pa en annan manniska. Pa vagarna aker typ studentflak runt med samma saker. Vattenkriget ar ett faktum. Varken munkar, poliser eller vita turister med stora kameror klarade sig undan, utan alla hallde vatten pa varandra, en fantastisk folkfest som varar i typ en vecka, men vi kunde bara medverka tva dagar, sedan vantade aterigen det stora nord.
Efter tio timmar buss och pickup landade vi i var nasta destinaton, Vieng Pukkha, hyllat av Lonley Planet som det basta trekkingstallet i landet. Vi skrev upp oss pa en tredagarstur tillsammans med tva fransman och en hollandare, och succen var ett faktum. Pa dagarna gick vi runt fem sex timmar i fantastisk miljo, pa kvallarna hangde vi med diverse minoritetsfolk i allehanda lustiga hattar. Barnen var bedarande, kvinnorna barbrostade och det var kossor, hons, gass, hundar och grisar overallt. Kort sagt ett vinnande koncept. Vi fick aven bevittna en kulturell handelse vi aldrig sett forut, och som formodligen inte finns nagon annanstans.
Efter en sa kallad Akha-massage, en massage som mest gar ut pa att nypa och sla, men kanns ratt bra efterat, markte vi en lite konstig stamning utanfor huset. Byns alla ungdomar var dar, vilket i sig inte ar sa konstigt, da vi ar sjukt coola. Klaras vita hud drar formodligen fler "oooh" an Beyonce pa Stockholms gator. Helt plotsligt borjar alla tjejer tokspringa mot de manga sma risforad som ar byggda en bit utanfor byn, och efter springer alla killar. Vi far forklarat for oss att killarna forsoker fanga tjejerna, eftersom det da blir ligga av. Den som blir fangad maste helt enkelt folja med killen och spendera natten i ett av alla de risskjul. Tydligen ar det sahar man traffar sin respektive, eftersom tjejerna da kan valja den kille som de gillar bast. Alla ar saledes buksvagrar, springer som vinden och ar typ 15 ar.
Naval, kort och koncist, finns manga historier att beratta, men vi vill ju att ni ska prata med oss nar vi kommer hem.
Nu ska vi sa fort vi bara kan ta oss soderut dar sol och bad vantar innan hemfard.
Det borjade med att vi tillsammans med var kanadensare tog bussen upp till Nong Khiaw, en chansning som visade sig vara en riktig hit. Staden ar en sa pass liten stad att de varken har bankomat eller internet, men val massiva berg runtomkring. Staden ar belagen pa tvenne sidor en flod, och har helt enkelt forbannat snygg. Eftersom det inte finns sa mycket att gora dar sa hyrde vi cyklar och drog runt pa vagarna ett par timmar, men efter att min kedja hoppat tre ganger kande vi att det var dags att kalla det en dag och vanda tillbaka. Nasta dag var vandrardagen da vi begav oss langs floden och hittade en by med lokalinvanare, dar var de sa glada att se oss att de drog in oss pa den lokala festen, dar det dracks hembrant och spelades Laomusik for fulla muggar. Vi kande dock att tre var for tidigt for att borja festa, sa vi lamnade efter en kort stund.
Vi drog tillbaka till Luang Prabang och firade det nya aret som det sig ska, men vattenkrig. For de som inte har varit dar gar det inte att forsta, men i princip:
Langs vagarna star manniskor med vattenslangar, vattengevar, skalar eller vad som helst som kan orsaka vattenskada pa en annan manniska. Pa vagarna aker typ studentflak runt med samma saker. Vattenkriget ar ett faktum. Varken munkar, poliser eller vita turister med stora kameror klarade sig undan, utan alla hallde vatten pa varandra, en fantastisk folkfest som varar i typ en vecka, men vi kunde bara medverka tva dagar, sedan vantade aterigen det stora nord.
Efter tio timmar buss och pickup landade vi i var nasta destinaton, Vieng Pukkha, hyllat av Lonley Planet som det basta trekkingstallet i landet. Vi skrev upp oss pa en tredagarstur tillsammans med tva fransman och en hollandare, och succen var ett faktum. Pa dagarna gick vi runt fem sex timmar i fantastisk miljo, pa kvallarna hangde vi med diverse minoritetsfolk i allehanda lustiga hattar. Barnen var bedarande, kvinnorna barbrostade och det var kossor, hons, gass, hundar och grisar overallt. Kort sagt ett vinnande koncept. Vi fick aven bevittna en kulturell handelse vi aldrig sett forut, och som formodligen inte finns nagon annanstans.
Efter en sa kallad Akha-massage, en massage som mest gar ut pa att nypa och sla, men kanns ratt bra efterat, markte vi en lite konstig stamning utanfor huset. Byns alla ungdomar var dar, vilket i sig inte ar sa konstigt, da vi ar sjukt coola. Klaras vita hud drar formodligen fler "oooh" an Beyonce pa Stockholms gator. Helt plotsligt borjar alla tjejer tokspringa mot de manga sma risforad som ar byggda en bit utanfor byn, och efter springer alla killar. Vi far forklarat for oss att killarna forsoker fanga tjejerna, eftersom det da blir ligga av. Den som blir fangad maste helt enkelt folja med killen och spendera natten i ett av alla de risskjul. Tydligen ar det sahar man traffar sin respektive, eftersom tjejerna da kan valja den kille som de gillar bast. Alla ar saledes buksvagrar, springer som vinden och ar typ 15 ar.
Naval, kort och koncist, finns manga historier att beratta, men vi vill ju att ni ska prata med oss nar vi kommer hem.
Nu ska vi sa fort vi bara kan ta oss soderut dar sol och bad vantar innan hemfard.
måndag 7 april 2008
Laos utan kaos.
Nu nar allting borjar lugna sig kan vi uppdatera vad som hant pa sistone. Vi tog bussen fran Hanoi efter en harlig utflykt till Halong Bay, over till Laos huvudstad Vientienne. Dar utokade vi vara kulinariska vyer pa oanad front, namligen genom bade en semla och en svensk pizza. Semlan fanns pa ett stalle som hette Scandinavian Bakery, en kedja som finns i Laos och som inte bara serverade semlor, utan aven andra bakverk av skandinavisk art. Senare pa kvallen chockades vi over nyheten att det fanns ett Swedish Pizzeria, som serverade de basta pizzorna i stan. Sa efter att ha hypat oss som de basta pizzabakarna i varlden for vara utlandska vanner intog vi den med stormsteg. Efter att ha forvanats over att man kan ha banan pa pizzan sa tog kanadensaren mod till sig och bestallde en Zlatanpizza, och efterat var det bara att konstatera segern. Vi gor bast pizza i varlden, havdar nu denne pizzaexpert fran Vancouver.
Vidare begav vi oss till Vang Viene, backpackermekkat, som byggts runt den nagot bisarra aktiviteten "tubing". Tubing gar ut pa att man lagger sig i ett traktordack i floden, och sedan flyter runt mellan barerna utmed vattnet, dar man kan forutom konsumera alkohol aven ska spela volleyboll eller aka linbana ner i vattnet. Mycket roligt. Dagarna som inte spenderades i vattnet aterfanns vi antingen pa en motorcykel utforskandes de narbelagna grottorna eller i en av alla de restauranger som visade Vanner nonstop.
Idag har vi dock tagit oss i kragen och akt vidare till Luang Prabang, dar vi hittils inte hunnit gora mer an att mota upp med alla de som aker samma rutt som oss, ta ut pengar och ata indiskt, men det ar ett lika gott dagsverke som ett annat.
Vidare begav vi oss till Vang Viene, backpackermekkat, som byggts runt den nagot bisarra aktiviteten "tubing". Tubing gar ut pa att man lagger sig i ett traktordack i floden, och sedan flyter runt mellan barerna utmed vattnet, dar man kan forutom konsumera alkohol aven ska spela volleyboll eller aka linbana ner i vattnet. Mycket roligt. Dagarna som inte spenderades i vattnet aterfanns vi antingen pa en motorcykel utforskandes de narbelagna grottorna eller i en av alla de restauranger som visade Vanner nonstop.
Idag har vi dock tagit oss i kragen och akt vidare till Luang Prabang, dar vi hittils inte hunnit gora mer an att mota upp med alla de som aker samma rutt som oss, ta ut pengar och ata indiskt, men det ar ett lika gott dagsverke som ett annat.
tisdag 1 april 2008
tisdag 25 mars 2008
Hanoi rocks.
Vi har nu varit med om en hel del sen vi hordes sist. Bussen fran Hue som skulle ta 12 timmar gick sonder, och blev 15 timmar sen, sa efter 27 timmar kom vi en aning mora fram till Hanoi. Efter allt vi hort om staden forvantade vi oss mycket, en forvantning som ganska snabbt grusades, eftersom saden var ungefar precis som alla andra stader, motorcyklar, vietnameser och krimskrams. Om gardagen agnades att bli besviken, sa har dagens tema varit... forvaning. Vi bestamde oss for att besoka Vietnams svar pa Elisabeth Tarras Wahlberg, namligen den balsamerade Ho CHi Minh, nagot som kom att bli den kanske mest surrealistiska upplevelsen pa resan.
Pa tva raka led leds man av militarer genom en labyrint av sten, innan man slutgiltligen star framfor en glasmonter med Honom i, och trots alla beskrivningar om hur plastig han sag ut sa kandes det anda som en riktig manniska. So far so good. Det var viktigt at visd respekt, och om man pratade eller hdae handerna i byxfickorna fick man en upplaxning av militarerna som vaktade liket. Nar vi sedan klev ut ur den jattelika gravkammaren sa borjade cirkusen.
Forst traffade vi den guide vi hade haft nar vi akte till Azorerna i somras, liten varld etc. Sa vi friakte pa Solresors guide av omradet och sankte darigenom medelaldern 40 ar. Omradet bestar av en mangd hus dar Ho Chi Minh verkade sina sista ar. Allt fran Ho Chi Minhs bilar, till Ho Chi Minhs skrivbord visades och overallt fanns det forsaljningstand, som salde allt fran vykort till falska markesaskor. En konstig kansla att nagon som sa kraftfullt kampat mot kapitalismen sedan blir sa uttnyttjad av kommersiella syften.
Officiellt ar ju Vietnam en kommunstisk stat, men i verkligenheten ar de lika mycket kommunister som Pinochet. Aven om det en gang handlade om nagon adel kamp sa ar kommunismen har bara ett satt att slippa folkomrostnigar. Som nagon sa "Varfor ska vi ha folkomrostningar, de skulle ju anda bara rosta pa oss". Vi har aldrig traffat ett folk som ar sa totalfokuserade pa att tjana pengar som Vietnameser, pa gott och ont, men mestadels ont.
Pa tva raka led leds man av militarer genom en labyrint av sten, innan man slutgiltligen star framfor en glasmonter med Honom i, och trots alla beskrivningar om hur plastig han sag ut sa kandes det anda som en riktig manniska. So far so good. Det var viktigt at visd respekt, och om man pratade eller hdae handerna i byxfickorna fick man en upplaxning av militarerna som vaktade liket. Nar vi sedan klev ut ur den jattelika gravkammaren sa borjade cirkusen.
Forst traffade vi den guide vi hade haft nar vi akte till Azorerna i somras, liten varld etc. Sa vi friakte pa Solresors guide av omradet och sankte darigenom medelaldern 40 ar. Omradet bestar av en mangd hus dar Ho Chi Minh verkade sina sista ar. Allt fran Ho Chi Minhs bilar, till Ho Chi Minhs skrivbord visades och overallt fanns det forsaljningstand, som salde allt fran vykort till falska markesaskor. En konstig kansla att nagon som sa kraftfullt kampat mot kapitalismen sedan blir sa uttnyttjad av kommersiella syften.
Officiellt ar ju Vietnam en kommunstisk stat, men i verkligenheten ar de lika mycket kommunister som Pinochet. Aven om det en gang handlade om nagon adel kamp sa ar kommunismen har bara ett satt att slippa folkomrostnigar. Som nagon sa "Varfor ska vi ha folkomrostningar, de skulle ju anda bara rosta pa oss". Vi har aldrig traffat ett folk som ar sa totalfokuserade pa att tjana pengar som Vietnameser, pa gott och ont, men mestadels ont.
lördag 22 mars 2008
Fattighjon.
Fattigdomen i de har landerna ar slaende, men nu galler det inte lange bara de som bor har, utan aven ett par av de som aker dit. Vi tog oss till Hoi An, beromt for sina skradderier, nagot som kom att markas. Overallt fanns dessa skraddare som for en billig kostym sydde ihop nastan vad som helst. Axel gick ner sig totalt i "det ar sa billigt, bara en grej till", och sydde upp kostym pa kostym, skjortor och tilloch med ett par skor. Allt dessa skickades sedan hem med sjopost, och beraknas vara hemma om tre till fyra manader.
Efter att ha spenderat ett par dagar dar rorde vi oss vidare till var nuvarande stad Hue, som man utan att overdriva kan kalla Vietnams svar pa Gotland. Man forstar inte vad de sager, man ar langt hemifran, och sa har de en imponerande ringmur. Har ar omradet innanfor varldsnaturarv, och fyllt av kejserliga byggnader fran sent 1800 tal. Klart imponerande.
Jag kan inte langre komma at bloggen, men om nagon annan kan det kan ni val maila mig sa jag vet att det funkar, annars far jag hitta en annan losning.
Efter att ha spenderat ett par dagar dar rorde vi oss vidare till var nuvarande stad Hue, som man utan att overdriva kan kalla Vietnams svar pa Gotland. Man forstar inte vad de sager, man ar langt hemifran, och sa har de en imponerande ringmur. Har ar omradet innanfor varldsnaturarv, och fyllt av kejserliga byggnader fran sent 1800 tal. Klart imponerande.
Jag kan inte langre komma at bloggen, men om nagon annan kan det kan ni val maila mig sa jag vet att det funkar, annars far jag hitta en annan losning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)