Hejda Kambodja.

Sista inlagget, och det ar med tungt hjarta man skriver farval til detta fantastika land. Dagen har innehallet ytterlgare en dag pa barnhemmet som ar fullt av barn som ar sa sota att ma overvager att gora en "Angelina Jolie", dvs. stoppa ner ett dussin i ryggsacken och springa mot gransen. Det var ett tardrypande farval, men nu ar siktet installt pa utmaningen imorgon, vi ska over gransen, utan atyt ha en egentlig aning om hur.

Resan i Kambodja.

Vanner, ah vanner, eftersom vi inte kommer besoka nagra fler stopp i Kambodja publicerar jag nu kartan over var fard. Komplett med pedagogiska pilar for att vias fardriktning.

Barn.

Efter en natt i Pnom Penh tog vi oss sedan till Takeo, dar vi befinner oss nu, och planerar att gora sa i de resterande 4-5 dagarana innan Vietnam. Tanken ar att volontararbeta pa det lokala barnhemmet, nagot vi gjort idag. For Axels del gick det ut pa att spea fotboll med kidsen, nagot som resulterade i omma tar och trotta ben. Vi bor i deras traningslokal, dar de aldre barnen som gatt ut skolan far lara sig sy, laga mat, sta i bar etc. och tanken ar val att det ar dar vi ska gora mest nytta. kanns lite skont att pa ett mer aktivt satt an med bara sina pengar kunna bidra, och om vi fortsatter trivas kommer vi kanske upprepa det i de andra landerna vi kommer till.

Angkor What?

Nu har vi hunnit med en hel del sen vi hordes senast, allt fran stora tempel till sma delfiner. Vi spenderade ett par dagar i Siem Riep, porten till Angkor-omradet. Eftersom vi inte arsa tempelintresserade sa kopte vi en endagsbiljett, men sag da till att utnyttja den till max. Vi akte ut kvallen innan och sag en solnedgang, eftersom man far en "pa kopet" nar man koper biljetten. Nasta dag var det uppstigning 04.30 for utfard till Angkor Wat, dar vi slog oss ner med kaffe och kamera och sagdet oerhort stilfulla soluppgangen over varldens storsta religosa byggnad. Sen var det full rulle hela dagen, tempel, tempel och ater japanska turister. De var en kategori helt for sig, nagot vi aterkommer till nar vi visar bilderna. Men templena var fruktansvart stora och maktiga, men nar allting kommer omkring ar det bara en massa sten.

Darifran drog vi till Kompong Cham, en fruktansvart intetsagande stad, som dock hade en bro byggd i bambu. Darefter tog vi oss till var nuvarande stad, Kratie, dar vi akt pa utflykt och sett sotvattensdelfiner i mangder. Imorgon bir det en aterfard till Pnom Penh, for att sedan ta oss in i nasta land, Vietnam.

Internetet ar for daligt for att kartan ska funka, men vi ar nordost typ.

Bang.

Vi har idag tillbringat en heldag ute i falt, som man sager, med tempel, tempel och ater tempel. Vissa hela, vissa andra. Vi snackade ihop oss med tva motorcykelforare som tog oss runt pa landsbygden, genom sma byar och stora falt. Kort sagt, en riktigt lyckad heldag. Vi ska imorgon bege oss till Siam Riep, med buss, efter att ha fatt gora skrackhistorier om hur den formodade fyratimmars farden blev till tio eftersom det ar lagvatten och lerigt.

Som utlovat, bilder.


Marknad i Pnom Penh.


Snabbmat pa ett annorlunda satt.


Frihetsmonumentet.


Glada barn i den flytande staden.


Flytande staden fran utkikstornet.

Flytande stader och smutsigt vatten.

Fran Pnom Penh har vi nu tagit bussen upp till Porsat, en liten hala som liksom alla andra stader ar full av kambodjaner och franska hus, dock fyllde den en viktig funktion till, den lag nara den flytande staden.

Vi satte oss i en tuktuk och korde en timme dit, hoppade i en bat och fick en rundtur av staden, och oj vilken stad det var. Hela staden, som rymmer ett par tusen familjer, bestar av batar, som manniskor bor pa. Det ar precis som en vanlig stad, de har polis, bensinstationer, matbutiker, kareokebarer och frisorer, men allt ar belaget pa batar. Ska forsoka slanga upp lite bilder endera dagen.

Vi hade innan vi akt dit fragat var tuktukforare om man kunde ata dar, men han tittade bara pa oss, skakade pa huvudet och sade "not so clean", vilket man far kalla en smarre underdrift. Vattnet var sadar harligt ljusbrunt, och vi sag bybor som tvattade klader, tallrikar och sig sjalva direkt i det, sa det kanske var tur for var magflora att vi inte gick pa en flytande restaurang.

Imorse tog vi da bussen till Battambang, dar vi ar nu, det finns egentligen inte jattemycket att gora har, men vi gillar det anda. I overmorgon aker vi till Siam Riep for att beskada Angkor Wat, nagot vi egentligen inte ar jattesugna pa, men som man maste gora nar man ar har.

Huvudstaden.

Vi befinner oss just nu i Pnom Penh, denna huvudstad bland huvudstavar. Senast ni horde av oss var vi pa vag till Kep, en liten gammal kolonialstad med fint strandlage. Dock blev det inte sa, eftersom det kinbesiska nyaret infoll sa var staden full av turister och det gick inbte att fa tag pa ett rum, sa pa var motoforares, dvs. motorcykeltaxi, inradan tog vi istallet en bat ut till Koh Tonsay, en liten i det narmaste orord o utanfor kusten. Dar levde vi beachbum liv i tva natter, utan el, rinnande vatten och annat lyx, utan solade, badade och spelade kort med tva tyskar, som Axel senare pulveriserade i fyra i rad. Sen satte vi oss pa bussen till Pnom Penh, och det kanns ratt skont att vara tillbaka i eb stad sa full av liv efter den senaste tiden lugna gatan.

Vi har hittils inte lyckats se sa mycket, mer an den centrala marknaden, som heter sa for att den ar i mitten, och den ryska marknaden, som heter sa for att den ar full av ryssar, typ. Dar shoppade vi oss fattiga, nojdast var da Axel med sina garanterat jatteakta Ray Ban Aviators. Inorgon vantar lite tyngre besok, da ska vi om allt gar val till S 21 fangelset och Killing Fields.

Ny uppdaterad karta.

Karta!

Eftersom alla som laser kanske inte har tillgang till en karta har vi nu infort en ny haftig funktion, namligen att vi ritar pa en karta vart vi ar. Vi borjar med en karta over Kambodja, Thailand var sa kort, sen utokar vi med fler lander allt eftersom resan gar vidare. Vi har forresten aven skaffat Vietnamesiskt visum, sa nu vet vi att vi kommer in aven dar. Fyllda ringar ar dar vi varit, tomma dit vi planerar att aka. Kartan ar pa franska, men vad gor det om hundra ar. Nasta tomma ring ar Kep, aven det en stad fylld av fransk kolonialanda.

Casino Royale.

Vi befinner oss nu i den lilla staden Kampot, som nagra av er kanske kanner igen fran deras kanda peppar, Kampot-pepparn. Detta var en av Frankrikes fina stader nar de var en kolonialmakt, och det ser man spar av pa arkitekturen. Vi har idag varit ute pa utflykt till Bokors nationalpark, och den narliggande kullen. Bokor Hill. Utan att overdriva kan jag saga att det ar en av de hittils basta upplevelserna pa resan. Bokor Hill ligger pa tusen metershojd, och dar finns i princip tva saker som Fransmannen efterlamnade, en kyrka och ett Casino. Bada byggdes pa det glada tjugotalet, men sedan sextiotalet overgivet, och av Roda Khmererna fyllda med kulhal.

Casinot var den tidens stora attraktion, och det var inte for medelklassen om vi sager sa. Man ser idag rester av fantastiskt vacker mosaik, och hela byggnaden ar kladd i en rod sammetslen mossa. Det ar inte svart att se hur de for sjuttio ar sedan gick runt iklada vita kostymer, kolonialhattar och bevapnade med en Dry Martini spelade bort pengar, hus och negerslavar.

Vi ar dock formodligen bland de sista att fa se Bokor Hills nationalpark som en ser ut nu, eftersom ett jatteforetag vid namn Sokha har kopt nationalparken och nu ska bygga en golfbana dar. Om ni kanner igen namnet ar det for att de aven kopt en av de basta stranderna i staden vi var forra gangen och fortfarande inte kan stava, och byggt lyxhotell dar. Personalen kammar tydligen stranden varje natt sa att den ar fin och jamn nar gasterna kommer ut varje morgon.

Vi ar kvar i staden jag inte kan stava.

Vi har inte rort oss sen senast, utan ar kvar i Shinanoukville, men vi ar nu efter ett par harliga dagar redo att rora oss innat landet mot Kampot, som enligt ryktet ska vara en trefvlig stad i fin gammal kolonial anda. Innan dess ska vi bara fixa visum in i Vietnam forst, och enligt samma rykte ska konsulatet i den har staden vara snabbast i varlden pa att dela ut dem. Sa, vi stannar en extra dag, alternativt forsoker hitta en buss senare pa dagen.

Idag har vi annars varit pa utflyktet i Reams Nationalpark, en mysig upplevelse som forst var en batfard i en och en halv timme, foljt av 30 minuters promenad till varsta vita stranden. Sen hem igen.

Manniskorna har kanns trevligare och gladare an de i Thailand, mojligtvis for att de fortfarande uppskattar sin turism, nagot man fick intrycket att Thailandarna var ganska trotta pa. Ta bara de glada pajsare till vagarbetare som sag oss promenera forbi pa vag till Frihetsmonumentet, och da bjod in oss till deras maltid i graset. Maten var sma kraftor som ats med skal och allt, tillsammans med peppar, och en soppa gjord av ris, citrongras och en fisk som hade lagts i med hud, ogon och allt annat gott, nagot for Snerikes koket kanske?

Beachen vibor pa nu ar betydligt mysigare an den forsta, och det ar mer backpackers och mindre Liam och hans mamma, men aven aldre manniskor (50+), klart ett uppbyte.

Demokratiska Kampuchea.

Sa var vi nu i Kambodja, och skillnaden mot det svenskbefolkade thailand ar stor. Turisternas franvaro ar inte total, men valdigt mycket mindre, nagot som kanns valdigt skont. Solen lyser varmare, och hettan ar total, hur har ni det hemma i Sverige pa den fronten?

Vi steg upp innan vi gatt och lagt oss och tog deras motsvarighet pa taxi mot gransen i tidig morgon, for att dar fa vara stamplar, bli lurade pa ett par kronor samt byta till buss. Sen akte man lite i bussen, kom till en flod, fick kliva ur bussen, aka flotte over, ny buss vantade. Denna procedur upprepades sedan fem ganger.

Bussen var aven befolkad av ett par familjer. En fransk och en svensk. En av dem hade adopterat tva kambodjanska flickor, en hade en sjukt osnuten son som hette Liam, och var typ fem. Denna Liam, och hans ensamstaende mor med med fula tatueringar blev sedan var fiende under resten av bussresan. Det var en orgie i bortskamt barn mot en misslyckad foralder, och flera stycken konversationer likt denna intraffade, mamman ber Liam halla en lask som de ska kopa eftersom hon bar pa en stor ryggsack och maste nu hitta planboken for att kopa Liam, en vad vi gissar uppcomiming star inom socialbidragstagargenren, en lask.

Mamman: Liam, kan inte du halla lasken?
Liam: Nej!
M, uppenbart upprord: Jag har bart allting helqa den har resan, kan inte du halla i lasken en sekund?
L: Nej!
L: Mamma ta lasken!
M: Okej da.

De fransk/kambodjanska flickorna satt darimot tysta och bar utan att klaga sina vaskor som bara var nagon storlek mindre an vara egna.