Demokratiska Kampuchea.

Sa var vi nu i Kambodja, och skillnaden mot det svenskbefolkade thailand ar stor. Turisternas franvaro ar inte total, men valdigt mycket mindre, nagot som kanns valdigt skont. Solen lyser varmare, och hettan ar total, hur har ni det hemma i Sverige pa den fronten?

Vi steg upp innan vi gatt och lagt oss och tog deras motsvarighet pa taxi mot gransen i tidig morgon, for att dar fa vara stamplar, bli lurade pa ett par kronor samt byta till buss. Sen akte man lite i bussen, kom till en flod, fick kliva ur bussen, aka flotte over, ny buss vantade. Denna procedur upprepades sedan fem ganger.

Bussen var aven befolkad av ett par familjer. En fransk och en svensk. En av dem hade adopterat tva kambodjanska flickor, en hade en sjukt osnuten son som hette Liam, och var typ fem. Denna Liam, och hans ensamstaende mor med med fula tatueringar blev sedan var fiende under resten av bussresan. Det var en orgie i bortskamt barn mot en misslyckad foralder, och flera stycken konversationer likt denna intraffade, mamman ber Liam halla en lask som de ska kopa eftersom hon bar pa en stor ryggsack och maste nu hitta planboken for att kopa Liam, en vad vi gissar uppcomiming star inom socialbidragstagargenren, en lask.

Mamman: Liam, kan inte du halla lasken?
Liam: Nej!
M, uppenbart upprord: Jag har bart allting helqa den har resan, kan inte du halla i lasken en sekund?
L: Nej!
L: Mamma ta lasken!
M: Okej da.

De fransk/kambodjanska flickorna satt darimot tysta och bar utan att klaga sina vaskor som bara var nagon storlek mindre an vara egna.