Hanoi rocks.

Vi har nu varit med om en hel del sen vi hordes sist. Bussen fran Hue som skulle ta 12 timmar gick sonder, och blev 15 timmar sen, sa efter 27 timmar kom vi en aning mora fram till Hanoi. Efter allt vi hort om staden forvantade vi oss mycket, en forvantning som ganska snabbt grusades, eftersom saden var ungefar precis som alla andra stader, motorcyklar, vietnameser och krimskrams. Om gardagen agnades att bli besviken, sa har dagens tema varit... forvaning. Vi bestamde oss for att besoka Vietnams svar pa Elisabeth Tarras Wahlberg, namligen den balsamerade Ho CHi Minh, nagot som kom att bli den kanske mest surrealistiska upplevelsen pa resan.

Pa tva raka led leds man av militarer genom en labyrint av sten, innan man slutgiltligen star framfor en glasmonter med Honom i, och trots alla beskrivningar om hur plastig han sag ut sa kandes det anda som en riktig manniska. So far so good. Det var viktigt at visd respekt, och om man pratade eller hdae handerna i byxfickorna fick man en upplaxning av militarerna som vaktade liket. Nar vi sedan klev ut ur den jattelika gravkammaren sa borjade cirkusen.

Forst traffade vi den guide vi hade haft nar vi akte till Azorerna i somras, liten varld etc. Sa vi friakte pa Solresors guide av omradet och sankte darigenom medelaldern 40 ar. Omradet bestar av en mangd hus dar Ho Chi Minh verkade sina sista ar. Allt fran Ho Chi Minhs bilar, till Ho Chi Minhs skrivbord visades och overallt fanns det forsaljningstand, som salde allt fran vykort till falska markesaskor. En konstig kansla att nagon som sa kraftfullt kampat mot kapitalismen sedan blir sa uttnyttjad av kommersiella syften.

Officiellt ar ju Vietnam en kommunstisk stat, men i verkligenheten ar de lika mycket kommunister som Pinochet. Aven om det en gang handlade om nagon adel kamp sa ar kommunismen har bara ett satt att slippa folkomrostnigar. Som nagon sa "Varfor ska vi ha folkomrostningar, de skulle ju anda bara rosta pa oss". Vi har aldrig traffat ett folk som ar sa totalfokuserade pa att tjana pengar som Vietnameser, pa gott och ont, men mestadels ont.