Bara for vad man ar infoding maste man folja vissa regler.

Ledsen att vi inte skrivit pa lange, men internettillgangligheten har varit i relation till landets fantastiskhet. Vackert land, inget internet.

Det borjade med att vi tillsammans med var kanadensare tog bussen upp till Nong Khiaw, en chansning som visade sig vara en riktig hit. Staden ar en sa pass liten stad att de varken har bankomat eller internet, men val massiva berg runtomkring. Staden ar belagen pa tvenne sidor en flod, och har helt enkelt forbannat snygg. Eftersom det inte finns sa mycket att gora dar sa hyrde vi cyklar och drog runt pa vagarna ett par timmar, men efter att min kedja hoppat tre ganger kande vi att det var dags att kalla det en dag och vanda tillbaka. Nasta dag var vandrardagen da vi begav oss langs floden och hittade en by med lokalinvanare, dar var de sa glada att se oss att de drog in oss pa den lokala festen, dar det dracks hembrant och spelades Laomusik for fulla muggar. Vi kande dock att tre var for tidigt for att borja festa, sa vi lamnade efter en kort stund.

Vi drog tillbaka till Luang Prabang och firade det nya aret som det sig ska, men vattenkrig. For de som inte har varit dar gar det inte att forsta, men i princip:

Langs vagarna star manniskor med vattenslangar, vattengevar, skalar eller vad som helst som kan orsaka vattenskada pa en annan manniska. Pa vagarna aker typ studentflak runt med samma saker. Vattenkriget ar ett faktum. Varken munkar, poliser eller vita turister med stora kameror klarade sig undan, utan alla hallde vatten pa varandra, en fantastisk folkfest som varar i typ en vecka, men vi kunde bara medverka tva dagar, sedan vantade aterigen det stora nord.

Efter tio timmar buss och pickup landade vi i var nasta destinaton, Vieng Pukkha, hyllat av Lonley Planet som det basta trekkingstallet i landet. Vi skrev upp oss pa en tredagarstur tillsammans med tva fransman och en hollandare, och succen var ett faktum. Pa dagarna gick vi runt fem sex timmar i fantastisk miljo, pa kvallarna hangde vi med diverse minoritetsfolk i allehanda lustiga hattar. Barnen var bedarande, kvinnorna barbrostade och det var kossor, hons, gass, hundar och grisar overallt. Kort sagt ett vinnande koncept. Vi fick aven bevittna en kulturell handelse vi aldrig sett forut, och som formodligen inte finns nagon annanstans.

Efter en sa kallad Akha-massage, en massage som mest gar ut pa att nypa och sla, men kanns ratt bra efterat, markte vi en lite konstig stamning utanfor huset. Byns alla ungdomar var dar, vilket i sig inte ar sa konstigt, da vi ar sjukt coola. Klaras vita hud drar formodligen fler "oooh" an Beyonce pa Stockholms gator. Helt plotsligt borjar alla tjejer tokspringa mot de manga sma risforad som ar byggda en bit utanfor byn, och efter springer alla killar. Vi far forklarat for oss att killarna forsoker fanga tjejerna, eftersom det da blir ligga av. Den som blir fangad maste helt enkelt folja med killen och spendera natten i ett av alla de risskjul. Tydligen ar det sahar man traffar sin respektive, eftersom tjejerna da kan valja den kille som de gillar bast. Alla ar saledes buksvagrar, springer som vinden och ar typ 15 ar.

Naval, kort och koncist, finns manga historier att beratta, men vi vill ju att ni ska prata med oss nar vi kommer hem.

Nu ska vi sa fort vi bara kan ta oss soderut dar sol och bad vantar innan hemfard.